vi kanske trodde att vi skulle förlora varandra nu. sedan sa vi med ett skratt, det här tar aldrig slut.

Idag är det fredag. I min kalender står det - förutom att jag ska åka till skolan och hämta mina betyg samt att det är sista ansökningsdagen till utbildningen jag vill gå - att jag ska äta middag på Pizza hut med Kärleksgänget.

Kärleksgänget består av mig, Felicia, Olivia och Sophie. Att äta middag på Pizza hut var för några år sen lite av en standardsysselsättning för oss då och då. Vi sms:ade varandra och frågade om vi skulle ses och hitta på nåt. ”Visst, vad ska vi göra?” ”Vet inte.” ”Okej, men middag på Pizza hut då?”. Lite så var det. Det var ett säkert kort, det funkade liksom alltid.

Ni kanske undrar varför jag kallar oss Kärleksgänget? Vi har en annan benämning som vi också brukar använda, nämligen The Seasons. The Seasons kom vi på för att vi snackade ett tag om att starta ett band. Det var inte så seriöst, men vi sa att om vi skulle ha ett band så skulle det heta The Seasons. Fyra individer, fyra årstider. Det var helt perfekt. (Men det blev inget band, det blev en blogg istället.)

 

Anledningen till att vi kallar oss Kärleksgänget ska jag berätta nu. För två år sen fick vi en idé. Det var en junikväll och vi hade ätit middag hemma hos mig. Nu satt vi på golvet i mitt rum och var lite uppgivna, eftersom vi visste att vi knappt skulle ses alla tillsammans på hela sommaren. Alla skulle åt olika håll. När den ena var hemma var den andra bortrest, och när någon jobbade hela dagarna var någon annan ledig. Visst kunde vi ses två eller tre av oss, men alla fyra tillsammans var rätt knepigt.

Så vi började spåna kring hur vi skulle göra för att få den där sommaren att bli lite mindre jobbig. Hur vi skulle klara oss utan varandra. Av någon anledning kom vi in på bokserien Systrar i jeans, och plötsligt flödade inspirationen.

När kvällen var över hade vi bestämt följande:

  • Vi skulle inhandla en vit t-shirt som inte skulle vara för tight i halsringningen och vara ganska slapp och skön så att alla skulle gilla den.
  • På t-shirtens rygg skulle vi skriva KÄRLEK sommaren 2009 med mina textilpennor.
  • Alla skulle följa schemat vi hade gjort över vem som skulle ha den vilka dagar, för den här t-shirten skulle naturligtvis skickas runt mellan oss.
  • I slutet av sommaren skulle vi äntligen återförenas, på mitt landställe. Då skulle vi skriva alla platser vi besökt och allt vi gjort, på tröjan.
  • Och till sist så skulle alla följa listan som vi hade gjort över vilka regler som gällde för skickandet och användandet av t-shirten.

En eller två dagar efter att vi hade kläckt den där idén och planerat allt så gick vi till H&M och köpte en t-shirt som nådde upp till våra önskemål. Kärleks-t-shirten. Därefter gick vi och åt middag (gissa vart?), och dagen efter skulle vi skiljas åt.

 

Och det var början på ett av mitt livs bästa somrar. När jag tänker tillbaka på det nu så ser jag så tydligt vilka lärdomar den här lilla historian förde med sig. Lärdomar som förmodligen började gro i mitt huvud redan då. Nämligen att man kan vända på saker och göra dem underbara, roliga, härliga och helt fantastiska trots att man från början bara ser allt som är negativt. Vi trodde att den sommaren skulle bli den sämsta någonsin, men det blev den inte. För vi gjorde den så bra den kunde bli, och den blev helt underbar.

Så tänk på det. Alla ångestfyllda studenter, politiker, stressade småbarnsmammor, uttråkade pensionärer och drömmande mellanstadiekids. Alla singlar, dagisbarn, snubblande alkoholister, småsyskon och irriterade busschaufförer.

 

Hur klyschigt det än låter: det blir vad man gör det till.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0